Vi var ett stort gäng som samlats i Brötaljen (Brovallen m T9...) för att spåra den här gråmulna dagen til ära. Sussi och Solan hade precis kommit medan Sofia, Mackan o Veronica kom efter mig. Dagen idag gick jag dessutom inte under namnet Veronica utan VONKA! vilket Mackan fick påpeka för mig flera gånger.

Jag, Sussi o Sofia gick tillsammans ett låååångt spår (1,5 km) som vi (Jatzy, Z oFrancie) tillsammans med Mackan- Skippo o Solan- Iza sen skulle ta. Under tiden fick de andra lägga spår åt resterande hundar; Pepsi, Rosso, Samson, Thia o Kalle.

Tio hundar har med andra ord spårat på samma ställe idag, samling 10 o jag var hemma halv två! Är nöjd med den prestationen faktiskt!

Spåret med Pepsi började i vanlig Brovallskog men övergick sen till nyhugget kalhygge. Min uppfattning om kalhyggen är att det är svårt, svårare än vanlig skog. Vi hade dessutom motvind just här och min lilla spårhund, ja hon kan faktiskt spåra!, spårade likt en dammsugare med nosen så nära backen. Alla pinnar o slutet fick vi dessutom med oss! Känslan där, då var samma som med Ärra och ni som sett henne spåra vet vad jag menar. Hon satt nog i spårhimlen och tittade ner på oss...

Thia hade lite problem med det löste sig nog sen. Rosso verkade yvig sa Mackan och Veronica var nöjd med Samson. Hur det gick för Kalle vet jag inte, åkte hemåt innan de var klara.

Iza, Z, Skippo, Francie o Jatz radade sen upp sig för det långa spåret. Jatz verkade inte spåra när de andra var före men han taggade rejält när de andra fick belöning för att hitta pinnar. Hans sista spårvända spårade han riktigt bra och motiverat, kul att se med tanke på hur sällan han spårar.

Åkte sen hem med sol i sinnet och två nöjda hundar bak!

Det är bara sååå underbart när det funkar och man (jag) ser hur bra hunden jobbar med det som den bara kan helt naturligt...

Nu ska det kokas ris, skäras lax och sen står det sushi på bordet i Bjurfors!
Kram o på återhörande!