Igår hade jag, Sussi och Mackan bestämt oss för en kvällspromenad i stan, det är ju sån bra miljöträning för de små. Vi som i vanliga fall enbart går i skogen och då är hon ju lös. Turen började vid Hemköp och Sussi tog Kabelmannen framåtvänd i Babybjörn (vår bästa barninvestering hittills) och så bar det iväg längs Axel Johnson förbi ishallen och badhuset och upp mellan AvestaParken och skolan. Vidare förbi otäcka statyn mittemot Blå huset, gågatan och sen tillbaka till Hemköp. Småhundarna var lite, men bara lite stimmiga först medan Fransan nog insåg redan där att detta inte skulle bli en av hennes roligaste promenader för lös det skulle hon nog inte få vara. När vi passerade badhuset upptäckte både Rosso och Pepsi ingången som snurrade runt och detta var lite skumt men bara lite. Pepsi har tidigare haft en upplevelse av en riktigt otäckt målad betongsoptunna, liknar en flugsvamp. Vi passerade denna även  under gårdagens promenad och den är fortfarande otäck, så otäck att hon skällde på den. Men hon löste det sen själv. Otäcka statyn brydde hon sig inte om alls medan Rosso reagerade lite. Visenten var inte ett dugg otäck för småttingarna men Fransie skällde... Fransan och Rosso gick snällt och fint i kopplet medan min lilla ängel drog, nästan som en avlöning. Vet nu vad vi behöver träna på, ytterligare en sak. Oj, oj vad grejer det är att tänka på hela tiden! Det var jättetrevligt att promenera med vännerna och det hoppas jag vi gör om.

Idag, under morg..., nä nu får det heta förmiddagspromenad idag. Klockan var ju 11 när vi träffades. Hur som helst så satte jag en kudde bakom Emil så att han skulle sitta upp och SE och hålla sig vaken (Linda och Sussi...) men han har nog ärvt den genen av mamma för vi hann inte långt innan han sov som en stock trots att han inte borde varit trött. Det var bara att ta bort kudden och lägga honom ner igen.

Under onsdagens träning i ridhuset la jag ner Pepsi flera gånger för att träna passivitet och det gick över förväntan. Hon har svårt när andra får springa så det ska jag arrangera och träna på men annars så tyckte jag hon var duktig! Hihi.

Idag har jag fortsatt vår träning med att få henne i fotposition utan hjälp och det går men inte klockrent, hon kan lika gärna sitta bakom som framför men hon gör om och bjuder på lite olika beteenden så det är bara att jobba på. Och så stadgan, hon är som en sån där sprattelgubbe som sparkar med armar och ben när man drar i snöret.

Ha en trevlig och mysig sista novemberhelg, kommer inga fler såna iår i alla fall. Kramar