För er som tvivlar kan jag nu berätta att han är speciell den lille Emil...

Inför operationen igår fick han nån lugnande medicin som även skulle göra att han tog emot smärtlindringen bättre. Detta fick han runt halv sju och han kämpade emot bra men somnade sen på mig så vi blev nerkörda ihop till operationen.
Där skulle jag och Anders få på oss varsin otroligt snyggt blåaktigt genomskinlig mössa och matchade förkläde med långa ärmar men eftersom Emil låg på mig vaknade han och sen var han vaken...
Narkosläkaren undrade om han inte fått med. joo sa jag. Han borde inte vara så här pigg då...

Sövdes och sen fick vi avlägsna oss och de skulle ringa dels när operatören (i det här fallet kirurgen) var klar men även när vi kunde komma till CIVA 96 postop. Började med att jaga ett mysigt cafe där vi kunde äta frukost och vi hittade ett stilrent i vitt med spottar i taket där vi åt varsin laxmacka med en stor kopp te till. Sen blev träning...
Vi gick o gick o gick och tiden gick också så det var dags för lunch. Trots omständigheterna måste jag ha mat! Italienskt blev det och mitt i lunchen ringde plastikkirurgen och sa att han var klar. Shit, redan? Men vi insåg sen att operationen i sig inte var klar utan det var hans jobb (skära och flytta ben) som var klart.

Klockan 14 ramlade vi sen in på CIVA och möttes av en vaken kille som inte alls var stilla och nöjd med tillvaron. Han hade ett stort bandage runt skallen och en massa slangar (jag vet till vad och hur många men det är ointressant här...). Han var inte alls svullen då... men han ville upp, upp! Lugnade honom i mitt knä innan han återigen hamnade i sin säng, lugn och trygg. Han var inte orolig och undersköterskan sa:
- Lugna föräldrar ger lugna barn...
Haha, hur tänkte hon då? Fast vi är båda lugna i såna här lägen. Faktistkt!

Tyckte det var roligt att höra att han ville upp. Tolkar det som att det finns vilja i honom och det GILLAR JAG!

Han ville ha vatten, vatten och vatten och det fick han vid tretiden, även en kolaisglass slank ner innan han återigen frågade sjuksköterskan Anna efter mer vatten tack. Han har även blivit artig den lille!
Det gick hur bra som helst och han fick även en flaska välling lite senare. De två som tog han om honom där var kanon och vi frågade massor om än det ena än det andra. Vad kvällen led svullnade han upp mer och mer runt höger öga och när vi gick för natten var det blått och han kunde inte öppna det.

Sen kom "natten" och de var lika goa och sa åt mig att sova så då gjorde jag det, hela natten. En av mina styrkor är att jag kan sova när jag behöver. Jag kan ju inte göra nåt för Emil ändå plus att jag gör mest nytta som pigg och utvilad.

Imorse tog jag så en dusch innan jag knatade ner till honom. Möttes nu av en liten sovande krabat som inte såg nåt men som var vid gott mod enligt nattpersonalen.
Han åt mer välling och isglass under dagen och han var sitt goa vanliga jag när han inte sov vill säga.

Nån har lärt honom att svära och det kom till och med ett litet faan idag. Hihi.

Hans läkare kom förbi och berättade att de var riktigt nöjda med ingreppet, såg även det på honom. De har kortat pannan med 8 mm och bredden med 10 mm medan de har breddat vid öronen med 20 mm. Visst är det fantastiskt vad de kan göra även om det låter brutalt när han berättar hur de bänder och knäcker.

Kom upp på avdelningen vid tolv och här kamperar vi nu. Sover en stund och är vaken och ganska glad en stund, mer sova än vaken. Han har nu bara en slang kvar och det är skönt.

Återigen tack för alla tankar!

KRAMAR