Den som väntar på nåt gott...
Får just nu vänta förbannat länge!

Idag karantän-fikade jag och Linda med kids, ute. Allt har varit lugnt för både mig och Emil så vi började försiktigt hoppas och andas ut.
Det gick så bra att vi tom skulle vara barnvakt så Linda kunde jobba och David byta hjullager på sin bil...

Hur man lägger Emil och sen tyst smyger därifrån. Ifrån en knarrande säng och ett ännu mer knarrande golv! Fördela kroppstyngden jämt över hela sängen, låtsas att du sover och tjuvkika på Emil emellanåt för att se om han sover. Vänta tills han med säkerhet andas tungt och sover med nappen i munnen och armarna runt sin gula anka.
Åla dig ur sängen och försök hålla tyngden så fördelad du kan för minsta misstag knarrar det allra förskräckligaste.
Sen kommer vi till golvet...

Var uppmärksam på var du sätter fötterna och se till att ha gjort din knarriga golvläxa sen tidigare.
Voilá så är du ute och Emil sover fortfarande!

... halv fem kom pappa (morfar) hem, dök i säng och sa att han mår illa! Har därför åter försatt oss i karantän, ställt in barnvaktandet och undvikit pappa samt handsprit, handsprit och åter handsprit.

För övrigt så har jag nu så långt hår att jag utan problem kan ha två tofsar, haha. Det ska gå!

Lev och må, stå på tå!