Ja, faktiskt! Numera kan jag säga att jag har gardiner (eller i alla fall en hittills...) och jag ska faktiskt erkänna att det blev bra, mysigt, mer hembonat och det kommer nog komma fler. Så nu har ni nog hört försvaret med att jag vill ha in ljuset för sista gången.

Imorse var jag och Anna på en promenad med våra fyrfotade vänner å så Emil, som enligt Mackan kommer flytta till Stockholm när han fyllt 16 för att få se om det finns nåt annat än skog? Härligt väder med ett par minusgrader, vit härlig rimfrost, klarblå himmel och strålande sol. Vi gick runt Flygfältsvägen och hade våra schäfrar lösa eftersom de inte sticker och håller sig runt oss, härligt att ha lite vallhund i sin hund. Det gick jättebra med dessa två tikar ihop, Emil gjorde som han brukade och somnade och jag och Anna kunde prata ostört. Inte för att Emil brukar vara så störig...

Offra ville gå mot Lillsjön men det får det bli en annan gång.

Offra hittade ett fruset dike som undersöktes noggrannt av båda hundarna. Jag och Anna noterade spända det där knakande ljudet som brukar ljuda innan isen brister men den höll.

Hemma efter solskenspromenaden tog vi en fika och diskuterade världsläget, *blink, blink*.

Middag med svärfar, nåt fläskfilégryta och ugnsbakade rotfrukter, innan vi bänkade oss med sportfånen Emil för att se Liverpool - Arsenal... Sportlivet blir helt klart mer spännande med en liten kille som inte alltid (läs aldrig) vill som mamma.

Imorgon kommer snickar'n igen och jag hoppas det snart är klart! KAOS har fått en ny innebörd hos oss, fråga Anna som kikade in i mitt sovrum... Det är grejer ÖVERALLT. Fördelen är väl att det kan komma en rensning ut av detta.

Dags att bada och njuta av den egna *blink* tiden som det så fint heter.

Kramizar