I fredags efter jobbet, höll ut tills flexen började vid 2... drog jag, Emil och Peps till Jordbron och "Ida", av alla andra kallad Stina för spår. Kastade in de saker jag trodde jag behövde men glömde den här gången mina kängor och spårpinnarna. Varje hundträningsgång hittills har jag glömt nåt men Peps har alltid varit med.
Stina bad mig lägga på ena sidan där det var en "glänta" och till alla Stinas vänner vill jag nu säga, passa er för Stinas gläntor...
Frågade, som jag alltid gör, hur hon ville ha det eller OM jag fick göra som jag vill? Tilläggas ska att jag och Stina aldrig har spårat ihop så hon hade ingen aning om vad hon gav sig in på när jag fick fria tyglar. Men jag visste att Raiko, precis som Peps, inte kan spåra så jag var ganska snäll, tyckte jag själv i varje fall...
Det visade sig vara en mosse med riktigt mycket vatten på OCH jag hade bara joggingskor! Såg fin skog och försökte ta mig dit men däråt var vattnet ÄNNU högre så det blev ett spår som vinklade mot minst vatten...
Peps spårade som en gud, nästan. Missade en pinne men arbetade så fint trots att Stina och Emil gnabbades om det hette "kotte" (Stinas tanke) eller "gris" (Emils tanke...) och de två gick med hela spåret.
Raiko då? Jodå, även han kan spåra som en gud och Stina var sååå nöjd när hon kom tillbaka.
Igår var det sökträning planerat och jag och Emil fick figga åt Fransan som första figgar för att vi inte skulle behöva ligga så länge... Så tänkte inte Fransan och vinden. Trots att det är omöjligt att få tyst på den lille så använde hon näsan och tog de andra som var ute, öronen kvar hemma liksom. Lite coolt att det funkar så tycker jag för det var så uppenbart var vi låg, för vilken tvåbening som helst. Hittade oss efter en biologilektion (grankotte, tallkotte, granbarr, tallbarr, lingonris), allt för att Emil skulle sitta någorlunda still.
När det var Peps tur var Emil så kinkíg så vi skippade träningen och åkte till klubben i förhoppningen att han skulle sova när jag kom dit och så blev det. Intog sallad som Sussi hade med, kanongo.
Tränade sen hopp med apporter runt och Sussi funderade på om hon kan skillnad på hopp och apport...
Kastade en apport och sa hopp, hon satt kvar så där vet hon vilket kommando som gäller.
Ställde upp framför hoppet och sa apport, hon hoppade...Nu var problemet det omvända så jag tror det är lugnt.
Kan inte analysera träningen men jag är nöjd, vi hade kul där i solen och det är det viktigaste!
När vi tränat klart åkte Sussi upp till vattentornet och vallade en korridor för uppletande åt oss och ja, hon plockade 4 grejer med liite tugg på en sak. Tränar det separat. Hon springer fort men näsan är på. Tror inte jag vill plocka och pilla här för jag är rädd att förlora glädjen och när hon hittar så kommer hon som ett skållat troll så...
Ska till Frida för brukskydnad o upplet så jag väntar nog med att träna om. Korridorer är hur som helst det som gäller.
Efter en HEL dag ute, fortsatte även hemma med att klippa träd för Emil ville vara ute när vi kom hem så när vi satt och åt middag säger han:
-" UT!"
- "Vill du ut?"
-" Ja, skogen"
Vad säger man?
Idag skulle jag och Veronica H ut med muurikkan, jaja spår och sånt med men muurikkan var nog målet för oss båda...
Sussi och jag bestämde träff halv 11 och Emil fick lägga en bit spår åt Francie innan jag tog honom i ryggsäcken och gnatade iväg, så glad att få lägga ett roligt (om än ogenomtänkt...) spår. Den här dagen var målet så lite snår som möjligt eftersom tallarna lätt river Emil där bak och det märktes... Vissa apporter la jag och vissa Emil.
Sussi la ett till mig o Peps med Fransan i koppel, så snäll var ju inte jag utan hade min lös...
Jag och Emil vallade sen en korridor medan Sussi la även till Veronica och Samson, klart när de kom tillbaka fick hon fyra grejer och jobbade fint och utan tugg.
Lika nöjd med Peps som igår, liiite tugg på en grej men alla saker (ok, bara korridor) men 3 på 2.40 nåt och alla 4 på 3.59. Nöjd!
Satte fart på elden och innan detta år är slut kommer vi vara skogsgourmeer. Det var helt underbart med eld, mat och jaa. Idéerna flödade så det ska bli spännande framöver. Jag vill för övrigt också ha en muurikka. Har dessutom kommit på att jag ska köpa en liten hundrygga till Emil.
Spåren då? Ja, Peps hade problem mot slutet, eller ja på ett ställe till och jag tyckte hon gick ospårande men hon sprang inte som hon brukar så jag var osäker men Sussi sa att det var fel så vi gick tillbaka och därefter jobbade hon fint länge. Såg att hon blev trött men fortfarande med nosen i backen och så plötsligt kunde hon inte spåra... Eller jo men hon tappade och sprang. Sussi ropade till slut igen och då kunde hon efter STORA problem ta sig till slutet. Då var jag ok-nöjd men nu är jag inte det längre...
Körde sen ett uppletande till i samma korridor och jag är nöjd!
Återigen tusen tack till ALLA mina vänner som tar Emil. Jag uppskattar er såå mycket.
Jag försöker verkligen vara en närvarande och rättvis mamma. Jag försöker av hela mitt hjärta att ge Emil allt det han behöver med fokus på självkänsla och trygghet
. Ja, jag vet att han bara är två men jag tror självkänslan är bra att odla tidigt.
Det finns dock en sak jag aldrig kan ge och som gör mig så ledsen. Det hugger i hjärtat och jag kan bara tala väl och göra som Catarina sagt åt mig att göra! Men det gör så ont att höra honom, för hans skull.
"En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"
/Tage Danielsson