Jag kan bara, som alla andra, konstatera att vi har otroligt mycket snö. Enligt Anders (är ju inte så gammal själv, *blink, blink*) har vi inte haft så här mycket snö på 40 år! Jag brukar inte intressera mig för väder överhuvudtaget utan anser att det blir som det blir och kollar aldrig några rapporter eller väder på tv men nu har jag hört att det ska komma mer!? Pust och stön. Jag vet inte var vi ska göra av mer snö när vi skottar? Nån som vill ha? Idag trodde jag till och med att Pepsi dragit iväg efter nåt för jag såg henne inte men hon var på åkern...
Igår efter att jag skrivit för domaren på Avesta BK's inomhustävling i lydnad tog jag med hundarna på en promenad. Det var så länge sen (känns så i alla fall) sen Pepsi fick springa lös så jag styrde kosan mot skogen och på hemvägen tänkte jag "gena" över åkern... Ja, det är ju BRA träning?! Eller hur? Men man behöver ju inte begå självmord för träningens skull heller. Snön nådde mig en bra bit över knäna, närmare midjan tror jag utan att överdriva. Faktiskt! Puls, puls, puls. Andas, andas, andas. Jädrans va jobbigt. Hundarna var inte för pigga på att gå före mig utan det blev på kommando. När sen Pepsi skuttat framför en bit tyckte jag att Jatzy, som mer än gärna gick bakom henne på stigen hon skuttade upp, kunde gå först men det tyckte nog inte han. Han gick men han tyckte nog att det var onödigt jobbigt. På väg in på vår tomt igen missade jag i hoppet över diket och...
...landade i det nygrävda diket och hade huxflux snö upp till brösten. Hmmm, hur kommer jag upp? I värsta fall tänkte jag att jag får väl ropa på Jatz men jag slet mig upp på alla fyra och väl inne igen tog det ett BRA tag innan andningen var normal men, bra träning lär det ha varit för jag har lätt träningsvärk i benen idag.
I veckan har jag haft sååå himla roligt ihop med Emil. Jag har jagat efter honom krypandes och han bara bubblar av skratt. Jag har haft honom på mina axlar och tränat ben, utfall och knäböj, han har skrattat gott då med. Jag har även haft honom på mina axlar och sprungit runt i huset och tänt våra myslampor. Att höra hans skratt är bara så härligt.
Veckan har även innehållit ett för mig jobbigt och "ovanligt" ord, konsekvent. Ja, vänner ni läste rätt, konsekvent! Känns så bra och lätt och framför allt RÄTT. Har numera hundarna liggande i hallen när vi äter eftersom Emil annars matar dem och jag tycker inte om att ha dem stående där och så blir Emil ofokuserad på maten. Jag har lugnt och konsekvent sagt åt dem att lägga sig när de har kommit in till oss. Hihi, jag kan vara konsekvent! *Ler*
Nu ska jag snöa in mig på OS igen. Vi ses och hörs.