Jag gillar mittbackar och har alltid gjort. Dessa hårda grabbar (ja o tjejer) som aldrig tvekar inför en närkamp, som har förmågan att göra den där perfekta glidtacklingen när motståndaren är på väg att bli fri. Dessa underbara fotbollsspelare som har en spänst värdig höjdhoppare och som lätt ger sig in i en nickduell med hårt bandagerat huvud eftersom de nyss var ute och sydde ögonbrynet!
Fabio Cannavaro var som en kinesisk mur under förra VM:et trots sin ringa längd på 1,76. John Terry axlade rollen som mittback i Englands landslag och i Sverige fick Petter Hansson sitt genombrott.
Under årets VM är det en krullhårig spanjor som värmer mitt mittbacks hjärta lite extra, Carles Puyol. Denne brytningssäkra mittback som mer än gärna kastar sig och glider mot motståndarens fötter för att förhindra ett inlägg. Denne gigant som styr och ställer och som offrar sig för laget som om det gällde livet. Denne spänstige huvudspelare som fick göra det avgörande målet mot Tyskland på just nick. Denne mittback som inte var något speciellt som barn utan som jobbat sig till mittbacksplatsen i både FC Barcelona och spanska landslaget.
Carles Puyol
Det är denne man jag hoppas får avgöra VM-finalen på söndag, på nick i förlängningen...