Pepsi är en schäfertik, född i maj 2009 som är otroligt glad och trevligt inställd till folk och hundar. Hon är samarbetsvillig och förig. När hon kom till oss som 8 veckors valp bestämde jag mig för att träna "ovillkorlig" inkallning och att det alltid skulle vara kul att komma till mig. Vi tränar inte så mycket mer än kontakt och spår det andra är lek, lek och lek. Min tanke är att jag ska vara resursen för henne och bygger nu upp vår relation samt hennes självförtroende. Lek och godis fungerar som belöning men finns det båda att välja på så blir hennes val godis.
Jag har hittills lyckats med ett av två mål jag hade med denna lilla tik; att komma när jag ropar! Det andra målet, att inte dra i kopplet, jobbar vi på med en konsekvent hand... Har tänkt på det här med att inte gå och streta med sträckt koppel. För min del så tränar jag på alla moment i lydnaden och tror inga sitter utav sig själva men när det gäller just att inte dra då ska de (alla mina hundar) bara "förstå" och "kunna". Hur kan jag tänka så?
Hon är helt underbar med Emil. Han älskar nog henne så mycket som han kan... Han kryper gärna och lägger sig jämte henne, kollar hennes tänder, kampar om en leksak och matar henne vid bordet... Vill inte ha hundar vid bordet när vi äter och har lugnt och sansat sagt åt dem att ligga i hallen och "javisst" säger de och ligger där!
19 augusti 2010 gjorde vi tävlingdebut i lydnadsklass 1, mitt mål var att ha kul, det är därför jag har hund. Å kul hade vi, så kul att det resulterade i ett andra pris trots diverse missöden i början.
MH't genomfördes vid Herrljunga BK i november och hon var som jag trodde men förvånade mig på spökena. 1a på skotten. Skönt.
Bruksdebuten skedde 26 februari 2011, spår på Varbergs BK. Tyvärr kom hon som skjuten ur en kanon på platsen, tack och lov till mig och på hoppet hamnade hon så snett så hon gick bredvid. 0, 0 och med 90 poäng borta så var chansen till uppflytt (224) borta men vi körde spåret ändå och landade på gk resultat och 195, 75p. Halvnöjd men med tanke på vinter och hur mycket vi tränat på sistone så ska jag nog egentligen vara helnöjd!
I höst, 2011, har hon exteriörbeskrivits med godkänt resultat så nu väntar mentaldelen och sen förhoppningsvis frökens första titel; KORAD. Men det återstår att se.