Planerat datum för Hugo, som var mitt planerade namn, var 21 mars 2009. Men det passade inte mig utan jag dök inte upp förrän fredagen den 3 april vägandes 3610g och var 54 cm lång (måste brås på mamma...) Vi kom hem från BB i Falun på måndagen. Allt gick jättebra hemma och första natten sov han från 22 till 06! På tisdagen drog mamma med mig ut i skogen för att se till att jag skulle få höra skott och bli skottfast. Hmmm, undra hur många skott jag kommer få höra innan jag kan säga ifrån!?!

På BB lät jag tydligen  som en gris, ja det är sant en gris. När mamma påpekade detta för pappa sa han "griseknoen" och så blev namnet Emil, med Hugo som andra namn!

Den 24 april, på min mammas mormors födelsedag kom första leendet. Den 28 juni vände jag mig runt från rygg till mage och den 30 juni vände jag mig och somnade på mage. 1 juli grep och höll jag visst i saker. Att vända sig från rygg till mage och sen tillbaka till rygg igen är en del av utvecklingen och detta gjorde jag, Emil 24 juli. Sommaren var ganska lugn och skön. Än så länge stannade jag kvar där mamma la mig men den friden tog slut 11 september då jag började åla baklänges. 12 september titta första tanden i underkäken fram. 18 september har jag tagit mig upp på knäna och gungar i krypställning men kryper ännu inte.

19 september döptes jag till Hugo, Emil i Folkärna kyrka. Linda och David är gudföräldrar och morfar spelade Snickerboa på dragspel.

Jag har tidigare sovit jättebra, vaknat en kanske två gånger per natt men den gyllene tiden verkar vara borta nu. Fem till sju gånger är det vanliga nu, stackars mamma. Hon vet att det inte är för att jävlas utan för att jag drömmer eller har ont i munnen.

Tisdagen den 27 oktober tittade första tanden i överkäken fram så nu har jag en uppe och en nere. Jag är galen i kablar så mamma och pappa har fullt upp med att hålla mig ifrån dem, haha! På onsdagen den 28 oktober kom andra tanden i underkäken fram och nu tar jag mig  framåt, inte krypandes men nära på. Jag är dessutom ganska snabb, som Carl Lewis ungefär.

Fjärde tanden (andra uppe) har också den tittat fram, runt 1 november. Jag kan sitta själv men är inte helt säker så tipprisk finns. Jag älskar att bada och blir som en plaskande delfin med resultat att det blir blött i hela badrummet. Men det verkar inte göra nåt för de (mamma och pappa) skrattar bara och torkar så gärna.

16 november förstod jag att nu var det bäst att låta bli kablarna när mamma sa ifrån och utan att hon lyfte mig därifrån.

Jag gillar pappa och blir jätteglad när han kommer hem från jobbet oavsett tidigare humör!

17 november satte jag mig själv. Jag får fortfarande ligga i vagn (trots påtryckningar från nära och kära...) och är nöjd med det. Jag är som en solstråle när jag vaknar.

20 november reste jag mig mot mamma som stöd och när det hade klickat (har ju hört hur det låter när hundarna tränas...) hur man gör så stod jag även i min spjälsäng. 24 november reste jag mig mot dammsugaren, tyckte vi skulle städa... Jag sätter mig och kryper utan problem.
Vi jobbar tydligen på att sluta amma och framförallt att sluta äta på nätterna, det går just nu sådär. Jag tycker mycket om gröt och välling och viss vanlig mat men inte allt som bjuds (mamma tror det handlar om nya smaker och konsistenser).

Den 5 december var det färdigammat och natten till den dagen var jag vaken och skrek 7 gånger! Söndagen och måndagen (6:e och 7:e) sov jag som en stock hela natten och vaknade sju ena dan och närmare tio den andra.

Mackan bar mig på armen när mamma spårade med Pepsi den 8:e december och hävdade då att jag inte sa mamma utan äta...Hon förstod mig den där Mackan.

Vid besöket på BVC den 10 december hade jag blivit "normal" dvs. mina kurvor för längd och vikt låg inte längre över den normala utan på den. Skönt att nån i familjen är normal! *ler*

17 december har mamma noterat hur jag ställer mig på alla fyra. Jag kryper nu utan några som helst problem. Reser mig mot det mesta som finns i närheten dammsugaren, mammas byxben, kompostgaller, hundarna... Listan kan göras oändlig. Jag håller på att bli en vintersportnörd, inte riktigt som mamma men...

26 december stod jag utan stöd en kort, kort stund men behöver fortfarande hjälp för att ställa mig upp. Den 27:e sjöng de igen, och jag viftade att de skulle sluta! Det var visst rörelser till Imse vimse spindel, ja det kan ju vara det som en mamma vill se...

28 december kröp jag upp i trappan och åt kattmat när mamma var ute med soporna... Jag har nu ett nytt namn, Blixten, och tycker mycket om dels vattenskålen med resultatet att det är blött ÖVERALLT och dels trappan där man kan klättra!! Mamma låter mig "träna" i trappan men pappa tycker att det är dumt med utveckling just på den fronten...Mamma vann visst!

2010

28 januari har jag ställt mig upp utan att ta hjälp av någon eller något (ja, om nu inte en tomt kuvert räknas?). Dessutom stod jag ett bra tag (säkert 7 sekunder...): En tand bredvid ena framtanden i överkäken har tittat fram och den på andra sidan är snart ute. Mamma tror att jag verkar förstå allt mer vad hon säger och det tycker hon är jättekul! Det har blivit svårt att ta kort för han kommer sättandes i en himla fart så fort kamera eller mobil tas fram.

22 februari vet jag vem pappa, Pepsi, Jatzy och Börje (som jag benämner Bö) är. Jag vet också vad giraffen, öra, näsa, mun och lampan är. Nej och ajaj verkar börja sitta men man vet ju aldrig... Jag tycker mycket om att klättra och skohyllan har blivit ett roligt ställa att sitta på (se kort i galleriet). Till frukost äter jag en portion gröt med mosad banan, kanel och mjölk och försöker mamma (eller pappa) byta ut bananen mot nåt annat så uppskattas det inte!

Jag har varit och blivit undersökt om jag har samma sjukdom som mamma dvs.             x-kromosombunden hypofosfatemisk kalcemit eller d-vitamin resistent rakit... och det verkar  vara så.

Måndagen 1 mars byttes min barnvakt ut så nu är jag hemma med pappa istället för mamma. Skönt! På kvällen var jag med mamma på hundklubbsmöte och fick leka med ett moppskaft. Det var vasst i ena änden så jag ska mig vid ögat. Inte alls farligt eller djupt men det blödde mycket så jag fick ett plåster! Ett stort.

27 mars är det nu och jag har överlevt hemma med pappa i en månad. Mamma har varit orolig att jag inte skulle få mat... Men han (pappa alltså) sköter om mig med glans, sån glans att jag numera är skallig... Inte riktigt kanske men pappa har rakat mig, med maskin! Mamma försökte få mitt hår att växa mer (jag var nog bara nån månad då...) och rakade mig då med hyvel!! Det funkade inte!

3 april fyllde jag ett år och fick äta tårta för första gången. Var ju tvungen att gilla det för jag såg hur de där gamla slet med tårtan, jajamensan hembakatd skulle det visst vara! Jag fick en gåvagn, pengar på mitt konto, en ferarritavla, två böcker och en skitrolig (tycker mamma i alla fall) leksak som åker iväg när man trycker på huvudet. Jag har också börjat prata mer och mer men tyvärr är det ingen som förstår mig. Doj, doj, doj!

13 april och jag har märkt att jag faktiskt har en egen vilja! Skrika kan jag när jag inte får göra som jag vill. Vet ni, de har jätteroliga plastburkar i ett skåp här? Men de vill inte att jag ska vara där... Vi får väl se vem som vinner?!

18 april åkte jag med mamma till mormor och morfar för mamma skulle på kurs i Göteborg. Nu fick jag min första riktiga förkylning, och den tog jag som en man... Lekte med Milla och Max och fick följa med dem till öppna förskolan. De som passade mig tisdag, onsdag och torsdag sa att jag var en ängel och det vet jag ju redan.

25 maj har det nu hunnit bli och jag älskar att klättra! Mamma tycker inte att det gör så mycket, ser nog det som utveckling. Har hört att hon nämner mina framsteg som det... Pappa däremot gillar det inte och plockar ner mig hela tiden... Men skam den som ger sig, jag kan ju vända mig om och komma ner. Jag reser mig och har tagit ett steg, men har det inte så bråttom än... Det har kommit upp en tand till, långt bak i underkäken, hur många ska jag ha?

4 juli och nu har mamma och pappa varit med på DM hela helgen. I lördags hade jag barnvakt för första gången av nån som inte var familj (farfar, mormor o moster har passat mig förut). Pia var med mig hela dan och det gick så bra. Jag åt och sov och pratade med folk från alla möjliga ställen, kul att vara på klubben.

Jag har börjat gå också, tar med lätthet ett par fem steg och så men än så länge är jag snabbare på alla fyra. Kul med utveckling... Undra va mamma och pappa tycker om detta?

19 juli, idag fyller mormor år. Mamma och pappa tycker att jag är lite grinigare just nu. Än vanligt alltså... De på lägret tyckte jag var en going, hihi. Jag vill kunna gå lika bra som kusin Milla och sen håller jag på att få tänder långt bak uppe så nu har jag 4 uppe, 4 nere och 2 bak nere. Det är därför jag är lite kinkig.

Jag har visst humör sägs det. Själv har jag inte märkt nåt av det. Äter numera en hel del själv och när jag är nöjd och inte vill ha mer så kastar jag vattenmuggen eller maten på golvet, kan det bli tydligare vad jag vill då? Dessvärre har mamma och pappa börjat reagera på detta så jag tror jag ska skärpa mig, eller?

1 augusti har jag precis haft besök av mina underbara kusiner, Max och Milla. Vi har busat igår och idag har vi varit i Karlbergsparken. Milla är en riktig tuffing men jag är lite mer försiktig, än så länge...

Det går fortfarande snabbare att krypa än att gå men jag går alltmer. Har lärt mig att klättra upp på köksstolarna och därifrån är det inte långt upp på bordet. Väl uppe på bordet så kan jag hänga mig i kökslampan, ja när mamma är på toa...

Jag äter det som serveras, är nog bäst så för vem vet när det blir mat nästa gång?   Gubbröra, inlagd sill, svarta oliver, mögelost (Kvibille), ja all konstig mat som mamma lagar (konstig enl. mormor...)

5 september kryper jag inte längre, inte ens när jag har bråttom. Det har varit så ett tag. Jag har börjat på dagis och det är så roligt att mamma och pappa har svårt att få av mig skorna i hallen. Jag blir jätteglad och kramig när de kommer på eftermiddagen för att hämta mig.
Att leka med hundarna, främst Pepsi, är riktigt roligt. Jag kastar en tennisboll (minst lika bra som mamma...) och hon hämtar den och vill att jag ska kasta igen.

Jag gillar att hjälpa mamma att plocka ur diskmaskinen. Hon brukar ge mig en plastsked och jag vet att den ska ligga i andra lådan även om jag öppnar en annan först. Sen får jag bära tallrikarna till den lådan och detsamma med plastburkarna till skåpet.

En hobby jag lagt mig till med är klättring. Jag klättrar gärna på det som går, igår var jag uppe på en stege och det finns en stege på klubben som jag också gärna klättrar på. Mamma tycker jag är intelligent när jag hämtar plastpallen eller min plastleksakslåda och ställer så att jag kommer upp i kökssoffan men jag kommer ju inte upp annars så... Jag har svårt att låta bli blomman som står i köksfönstret, det finns ju jord däri som jag kan leka med!

Envisheten håller i sig och ibland när jag gör nåt jag inte får för mamma så ler jag som bara jag kan då blir hon inte lika arg. 

25 oktober och det är ett bra tag sen mamma berättade nåt om mig men tro för den delen inte att jag har legat på latsidan... Numera kan jag säga, ja mamma och pappa förstår mig lätt, mamma, pappa, blomma, mormor, lampa, bil, välling, där, titta, akta, pannkaka...

Jag förstår mycket mer och gillar att få "instruktioner", undra om mamma gillar barnarbete?

Jag har varit till tandläkarn, ramlade på dagis och slog i hakan så det var visst bäst att kolla upp munnen. Jaja sa jag.

Det här med att jag äter allt, det kan ni nu glömma. Hemma är jag riktigt kräsen numera och kött står inte högt på listan varifrån tomater också har ramlat ner. Däremot gillar jag fortfarande pannkakor.

Jag har börjat se på dator, Fåret Shaun. Mamma tycker nog det är smidigt att sätta mig där när hon ska laga mat och vill jag se själv flyttar jag min stol bort till bänken där datorn står.

30 november återigen har mamma "glömt" eller "inte hunnit" informera er om vad jag har för mig. Eller som K.P skulle ha sagt, hon har valt att göra nåt annat...

Dagis är jätteroligt och jag är så hjälpsam mot de andra även om de kanske inte vill ha hjälp.

Mamma och mormor har en sjukdom och för att kolla om jag har samma ska det samlas ett dygns urin, tjena! Vet ni hur det läcker? Mamma och pappa klarade inte av det så jag har varit inlagd i Falun 25-26 nov, spännande! Allt gick bra och när jag kom hem på kvällen var jag prickig, hade fått vattenkoppor som Milla smittat mig med. När vi var ner och gjorde MH på Pepsi, vi och vi förresten, jaja då drog jag och mamma med oss magsjuka hem så jag är liiite skeptisk till kusinerna. NÄ inte ett dugg, ropar efter Milla, Max och så efter Lowa, min tjej på dagis.

Det var inget fel på mitt hjärta som doktorn på BVC först trodde, skönt framförallt för mamma och pappa att veta. Troligen ska min skalle opereras till våren och hur mina ben ska behandlas vet vi inte än...

Ibland leker jag med hundarna, kastar en boll till Pepsi som hon hämtar och sen kommer tillbaka till mig med.

3 december har jag börjat säga jaa och nicka. Tidigare har jag bestämt sagt nej och skakat på huvudet och vid ja-frågor blivit hoppig och glad. Tycker om att Skypa med Milla och Max (ja, Linda ibland oxå...)

5 december och min vattenkoppsvecka är äntligen slut. Jag har börjat prata nåt alldeles förskräckligt, brås nog på mamma. Det verkar som om de inte alltid förstår mig men vad gör det. Jag förstår massor av vad de säger och kan ta order och lyda, som att gå till hallen med en påse och så, mamma tycker det är skitfränt... Utveckling kallar hon det visst?! Tycker jättemycket om att ge hundarna mat, hämta måttet och hälla upp i deras skålar.

Igår hittade jag en gammal möbeltass som jag sprang till stolen med och mamma bara ler... Jag får blåsa ut värmeljus medan mamma blåser ut vanliga.

2011

23 januari Det har väl inte hänt nåt speciellt med mig på ett par månader, för det gör det ju inte med små barn... Tror kanske det är så att mamma inte hinner med att skriva om det längre för jag är såå snabb på rackartyg?!
Nu för tiden kommer det allt fler ord ur munnen, mer meningslikt skulle nog moster Linda säga, upp till en tre-fyra ord i meningarna. Mamma, kom hit! Mamma hålla handen!

Jag har varit till Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och träffat två läkare, då var jag DYR! Jag lät dem undersöka mig, klämma än här än där, böja hit och dit och inte ett pip sa jag. Men jag är trygg när mamma är med... Sen tog de blodprov och det är en baggis!
När vi ändå pratar sjukhus och sjukdomar kan jag berätta att jag fick lunginflammation när jag var nere hos mormor och morfar. 40 graders feber och mamma tyckte ändå att jag var ganska pigg.

Jag har förstått att det är bäst att hålla mig på god fot med mamma, annars kanske man blir utan mat när det är skidor på tv. Därför har jag börjat göra stakande rörelser och säga skidor. Hon blir så glad då, mamma.
När det är skidskytte och de skjuter full säger jag och mamma: JAAAA! och sträcker armarna i skyn.

Idag tog jag på mig skorna, mössan och jackan själv för jag ville åka till Marie och farfar.

24 februari var jag och träffade dr. Peter Tarnov på plastikkirurgmott. på Sahlgrenska i GBG. Han ska operera min skalle så att den inte ser konstig ut.

27 februari och mamma har lärt mig svära! Faan. Var hos Milla igår och E kom gråtande till mig och utbrister:
- Mamma, Milla slog mig! FAAN.
Linda höll på att bryta ihop och skrattade så tårarna rann...

Idag kom det en riktigt lång mening.
- Pepsi ha den på sig!
Å mamma blir så glad och stolt. Han pratar allt mer och gör sig bra förstådd.

När det var alpina VM sa jag att backen var brant...

Jag har bra koll på bilar. Mamma har en blå Honda, mormor en skoda, morfar en röd traktor och farfar en röd ford.

Jag är envis som en liten röd gris och vill gärna ha min vilja igenom.

13 mars Emilsk ordlista

Kräch- creme fraiche
Plat- choklad
Bykor- byxor
Fon- telefon

23 maj och det har missats i uppdateringarna här säger mamma... Jag har opererat skallen för sagital synostos, de ni. 23 mars skedde detta och jag var en riktig ängel sa mamma. En charmängel som nog hade alla och nu menar jag alla runt mina fingrar. Operationen gick bra och mer info finns i mammas blogg under mars och 23 och framåt.

Eftersom mamma är en riktig liten skogsmulle vet jag nu vad lingon, gran, tallkotte, tussilago och maskros är. Ja, just ja. Kaja och skata tränar vi också.

Det verkar som jag har ett hästminne vad gäller namn och ansikten. Kommer ihåg hur många som helst. 

25 augusti oj, oj vad tiden springer iväg och mamma är urkass på att hålla sidan om mig uppdaterad!
Vi har haft 5,5 veckors semester i sommar och vi har bara varit, mest hos mina kusiner Max och Milla.

Jag har lärt mig svälja mina tabletter (kapslar) hela och mamma är så imponerad.